Det händer saker

Nu skrittränar jag Freja, hon ska få bygga upp sina muskler ordentligt innan jag tar ut henne på banan igen, dessutom är hon för tung för att orka springa fort, dessutom kan hon få skador. Igår skrittade vi 6.7 km, hon fick trava där hon ville, blev som mest kanske 100 meter, ibland blev det kanske 10 meter bara.  De sista 4 km gick hon skapligt fort, det var som att hon kom på att det var nog rätt kul att bara behöva skritta 😃. Det är väldigt behagligt och mysigt att bara gå, både jag och Freja ser saker som man inte ser under travet. Freja kan stanna och ta en tugga av bladen från ett träd och jag kan kolla vad grannen har för blommor i fönstren eller känna lukten från buskar.
Då klockan var halv 9 på kvällen när jag började köra Freja så var det så bra ljus andra halvan av åkturen, ingen stark sol i ögonen på oss och det var lugnt och tyst. Sen lät jag hästarna stå inne på natten och vila och äta hö, Freja var jättehungrig verkade det som när hon kom in i boxen och hon ville inte gå ur den sen. Meningen var att de skulle gå ut i hagen igen,  men klockan var halv 11 när jag var klar med fodring, men när Freja protesterade till att gå ut fick hon bestämma 😍.

Mjölktänder

I fredags kom vår veterinär till oss för att se över Freja och Kittys tänder, och det var tur jag bestämde mig för det. Jag har känt på mig att det kanske inte är så bra med Freja efter tandbyten och Kitty är det ett år sedan som hon hade tandläkaren hos sig.
Jenny började med Freja, och där såg hon en lite ovanlig sak, ett par mjölktänder hade inte släppt fast de andra tänderna kommit upp en bit, så två mjölktänder, en på var sida i nederkäken, tryckte mot kinderna, och de var ju vassa. Stackars Freja, inte undra på att hon inte vill ha huvudlag på sig. Det hade ju blivit sår där så ont hade hon.
Jenny var ju tvungen att plocka bort dom, den ena gick bra men den andra var svårare, den satt hårt. Men till slut gick det, hon anade att det kunde blivit rester av roten kvar, så om en månad ska hon kolla det.
Måste ju även berätta att sederingen innan inte var det lättaste, Freja är livrädd för sprutor.  Vi stängde in oss i boxen med Freja, jag höll i grimskaftet och jag sa till Jenny att det komner inte gå. Jag vet ju att Freja får panik. Hon stod på bakbenen, för framåt mot boxväggen så den flyttade sig, till slut virade jag runt grimskaftet runt stolpen och gick ut och höll i, då gick det, och Jenny var snabb och skicklig med nålen så det gick så bra till slut.

Lilla Freja, hon har varit med om mycket under sina tre år 😍.