Lastträning

Idag tog jag med vår hästtransport till stallet, tänkte låta Freja lära känna den lite. Jag lät Freja titta på stallägaren transport en gång när hon varit och hämtat spån och den stod på stallbacken. Då gick Freja upp med båda fötterna på rampen. Jätteduktig var hon då, det var ca 2 veckor sedan. Idag följde hon med upp på rampen igen, jag bara gick in i transporten och hon följde med en bit. Hon visste jag hade godis i handen, sedan stod hon där en stund, fick lite godis när hon stod där, lite kli  på länken och massa beröm. Hon stod där och tittade lite tveksamt in. Inget ängsligt frustande, och plötsligt gick hon fram till mig när jag stod där inne med ryggen mot stången längst fram i transporten. Jag blev helt paff, massor med beröm och godis och kli, hon är så modig vår Freja. Jag hann aldrig ta kort, men fick med detta i början 😊. Jag backade ut henne igen, fick för mig att hon skulle bli rädd för nåt och springa på mig där inne. Katastroftankar helt plötsligt 😆. Vi slutade där och då när det gick bra, hade tänkt longera också,  men jag borstade lite på Freja istället, det fick avsluta kvällen i stallet, och så lite fodring till alla hästar i stallet.

Skoning igen

Nu har jag tränat och tränat inför denna skoning som Sandra gjorde igår. Det var skillnad även om vi sederade henne så hon skulle vara lugn. Sandra började innan medlet verkat och Freja var rätt mycket med. Det gick jättebra, inga protester,  skoningen på framfötterna tog endast 15-20 minuter 😯😃. Så himla glad för Frejas skull, hon har nog kommit på att det inte är farligt, och att hovslagaren är snäll 😍. Sen när vi tog in Freja i boxen somnade hon nog, då tog Domesedanet skruv 😄. Lilla pluttan, kanske vi bara behöver använda det en gång till, det vore skönt, man vill ju inte hålla på med sånt i onödan.

Relationsbaserad hästträning

Idag tömkörde vi Freja, vi gick den vägen "som är lite läskig" 😊 . Idag tog vi det väldigt väldigt lugnt. Först longerade jag Freja ca 15 min, och det gick också mycket bättre än sist, då var det galopp, sparka bakut och så rullade hon sig.

Men idag travade hon mest hela tiden, hon har nog fått tid att smälta förra gången 😄.

Vi satte sedan på henne sele och gick iväg i det soliga vädret. Först blev det ett stopp vid ett hus , samma ställe som alltid. Vi lät henne stå en stund och titta, min man hade longeringslinan med sig så han gick före henne där, så till slut gick hon. Sen gick hon ca 100 meter och så var det stopp igen, ännu ett till ställe där hon brukar stanna . Hon fick stå en stund igen, och sen gick hon, ingen stress. Efter ca 200 meter kom det jobbigaste stället där hon vill backa ner mot diket och vägrar gå framåt. Vi stod stilla säkert 2-3 minuter, och hon luktade och luktade, något är det där. Kanske det är nåt djur som går över där, eller kanske hon känner grannstallets hästar? Hon stod då där, men gick sen framåt. Så bra har det aldrig gått att få henne därifrån 😊. Vi gick vidare, förbi jättehöga timmerhögar och traktor utan minsta oro. Det var som hon fick lite mer självförtroende helt plötsligt.  Men det kan sägas att hon aldrig varit rädd för bilar,  ti.merhögar, och traktorer tidigare heller,  det är skogspartier eller djur eller vad det är som spökar för henne, vi vände och gick hem. Hon brukar ha mer bråttom hem, men nu gick hon helt avslappnad, stannade och kollade lite ut mot gärdena, som om hon njöt i det fina soliga vädret 😃😎.

När vi kom hem till stallet bad jag min man hämta vatten och borste. Vi tvättade hennes ben och hovar. Det var andra gången hon fick prova det, första gången hjälpte Lotta mig, hon har också en häst i stallet. Och det behövs ju tränas, i morgon kommer Sandra, hovis, det är ju rätt lerigt ute i hagarna nu.

Vi fortsätter ta det lugnt....

Freja har ju som jag tidigare berättat att hon hade en dålig start vid sin första skoning, så nu har jag hittat en tjej från Köping, Sandra heter hon, SG hovslageri. Hon finns på FB. Hon tog det väldigt lugnt, men vi var tvungen att ge Freja lugnande för hon var jätterädd, Sandra fick knappt Freja att hålla upp hovarna. Så det var bara att få henne lugn till slut så hon kunde ta bakhovarna som var kvar att göra då förra hovslagaren  inte ville göra klart då det inte gick bra.
Så nu tränar och tränar jag, hon har inte velat hålla upp hovarna, hon slog ner dem på golvet direkt jag fick upp dom, slog med framhovarna, stod på bakbenen, hon var väldigt rädd om sina hovar. Hela situationen var jobbig för henne. Jag har nu fått henne lite avslappnad till slut tack vare relationsbaserad hästträning (finns också på nätet, bla FB), mycket godis (morötter) tills idag då jag började med kliande och klappande. Det gick till och med bättre än med morötterna 😃. Jag är så himla glad. Fortsättning följer, snart ska jag kunna ställa mig med hennes bakhovar som hovslagarna står hoppas jag 😍.

Ett bakslag eller brunst.

Idag tänkte jag tömköra Freja en sväng, gå den väg som vi kör. Jag ville se om hon vägrade gå där hon både stegrade och vägrade gå sist, det är alltid samma ställe som hon stannar och inte vill fortsätta. Det är först och främst gulbrunt is där över en stor del av vägen, hon tycker det är otäckt att gå på det. Och så är det ett skogshygge och det ligger stora högar med ris där efter avverkningen. Hon kan stå där och titta hur länge som helst, hon sticker inte eller så, bara står och stirrar mot kalhygget och vägrar gå. När jag försöker få henne framåt går  hon upp på snövallen och står där och rakar med frambenen i snön. Så jag får gå och hämta henne och leda bort henne därifrån. Jag har ingen piska för jag vill inte använda det i onödan, försöker mana på med tömmarna, men de snirklar hon bara sig framåt en bit och så går hon upp på snövallen igen. Så jag vände henne hemåt och gick hem. Oj, vad glad hon blev, gick så fint med högt huvud 😄. Det finns de som säger att man ska ta dom förbi stället de krånglar på för att de inte ska vinna, men jag vill heller inte tvinga henne om hon är rädd. Jag vill inte att tilliten som hon har till mig ska försvinna, jag vill att hon ska tycka träning är kul, inget tvång. Jag har sagt att "tycker inte Freja det är kul så behöver hon inte ". Många tycker säkert att jag tänker fel, att man måste visa att man bestämmer och ska leda. Men det finns ledarskap på olika sätt. Hon vet att jag är hennes ledare 😊.
När jag kom in i stallet var det full fart i stallet,  mycket ljud och stoj, det var ridning på gång och det stod två hästar i stallgången. Freja blev stressad, stod på bakbenen och högg i luften genom luckan. Så här jag aldrig sett henne. Jag har märkt att hon har en släng av brunst, det var nog mycket därför hon krånglade lite extra när vi tömkörde 😊. Jag märkte det när jag skulle borsta henne i förrgår, hon blir öm runt korset och neråt, kommer jag emot där i början på brunsten reagerar hon jättestarkt, hötter med benet och hugger i luften. Det slår aldrig fel 😊

Travar lite mer idag.

Idag provade vi att åka efter Frejas kompis Sela Rico, de är lika gamla och födda efter varandra med ca 3 veckors mellanrum. Freja är äldst så jag förstår att hon ville springa först 😄.
Vi började trava lite lugnt och fint, sedan kom nog Freja på att hon ville ifatt och antagligen ville hon ligga först. Hon började skutta och gallopera, ingen snabb galopp, tur jag hade slagjord kan jag säga. Vi springer först på en grusväg innan vi kommer till rakbanan, den vägen är ca 1,7 km, och det blev några skutt och smågalopp efter den vägen. Vi skrittade några gånger också. Sedan kom vi till rakbanan, där blev det lite lugnare, vi gick ett par gånger där på den 700 meter långa banan. Sedan skulle vi vända längst ner och då fanns ingen rundel som vi kunde vända på utan vi vände på vägen och det gick jättebra, duktiga Freja 😍❤.
Sedan när vi vänt ville ju Sela springa lite fortare hem, och då blev det fart på Freja, galopp och lite studs nästan hela rakbanan. Hon springer med korta steg så hon kom lätt i otakt och upp i galopp. Det blev ju inte bättre av att jag hade för långa tömmar 😏.
Sedan gick vi ca 25 meter och så när vi började trava blev det blandad trav, galopp och lite skutt.  Efter ca 500 meter så Inger att jag kunde gå förbi och prova om det gick bättre om Freja travade först. Och vilken skillnad det blev, som dag och natt, lugn och fin trav resten av vägen.
Lilla Freja gumman blev nog lite stressad av att springa efter, korta steg, nyss börjat trava och för långa tömmar, man kan ju inte förvänta sig mer 😍.

Travat med vagn

Idag har vi travat första gången med vagn. Det var ju ett tag sedan vi körde senast, Freja har inte haft snösulor så vi har inte velat utsätta henne för obehag. Vi har tömkört henne, men man märker att hon blir osäker när det blir lite snö under. Vi satte på henne grimma utanpå huvudlaget och satte på longeringslinan då hon inte blivit körd på länge, här chansar vi inte 😊. Vi fick upp henne i trav några gånger på väg ner till rakbanan, Knaggen sprang före, gick lite vingligt på vägen först innan hon fick upp farten, sen gick det bättre. Hon var lite skeptisk på en del skogspartier, ville stanna för att lyssna och speja 😊. Vi vände tillbaka vid rakbanans slut, ca 2 km. Sedan gick det lite fortare hemåt, lite vingligt emellanåt och nån snöhög som var lite läskig. Möte fick vi också, det var Inger som kom med Thor, vi fick då stanna för Thor var lite rädd, han har inte mött någon annan häst på vägen. Men han var duktig,och Freja också. Sen bar det av i trav igen, Knaggen satte sig på vagnen bredvid mig, lite oskönt då han fick sitta på järnrör 😄. Freja travade på, stannade 2 ggr då det var nedförsbacke, annars travade hon på, lite slalom här och där då det fanns timmerhögar och snöhögar här och där som uppkommit sen sist 😯. Jätteduktig, ska bli så kul att köra vidare, nästa gång blir det att åka efter  kompisen Sela, då blir det lite roligare för henne.